tisdag 5 juli 2011

En dikt!



Detta är en dikt jag började skriva för några år sen när jag gjorde ett besök på botaniska i Göteborg. Då var det första gången jag såg denna skulptur jag fick ett infall att skriva om.

I söndags när jag var på botaniska tyckte jag att det kunde vara kul att få lite foton till den dikten. Är kanske inte så duktig på att skriva dikter :) men ibland kan det vara ett skönt sätt att skriva av sig. Få utlopp för hur man mår i skrift :) Detta är den första dikt jag lämnar ut så här offentligt.


Mötet!
Jag satte mig en stund i parken
Satte mig för att vila i värmen
Då jag plötsligt känner en ilning
Det går en rysning genom min kropp

Känner att jag inte längre sitter ensam
Någon är vid min sida
Något som får mig att frysa till is
Något som får mig att se efter

Ser rätt in i dödens tomma blick
Han har satt sig vid min sida
Han ser in i mina ögon och ber mig sitta kvar
Skakad lyder jag han ord, skakad sitter jag kvar


Han säger att jag kan vara lugn för de är inte min tid än
Han ville bara sitta ner en stund och vila
Ville bara ha lite sällskap på sin ensamma färd
Ville få känna min livskraft och närhet

Försjunkna i våra tankar satt vi där
Och bara såg på allt det sköna framför oss
Njöt av stillheten som fanns omkring oss
Och kände en gemenskap från varandra

Vi satt där tillsammans sida vid sida
Inga ord blev sagda, inga krav fanns
Till slut reste han sig upp bugar och tackar för mitt sällskap
Lika fort som han kommit lika fort var han åter borta

6 kommentarer:

Anne-Lie Wahlqvist sa...

Du är en riktig poet.
Kram!

Anonym sa...

Ja, det var poetiskt och så vackert och talande det blev med bilderna - de passade så bra till dikten!

Ha det så bra!
Ulla Laiho
http://www.minnatur.blogspot.com/

Vild-rosen sa...

Din dikt är vacker och berör mig speciellt orden " det är inte din tid än". För något år sedan hade jag en dröm där jag mötte döden som talade om för mig att " om ett år är det din tur " exakt 1 år senare blev jag allvarligt sjuk och utgången var oviss, jag överlevde sjukdomen, tillskillnad mot andra (1/1 000 000 får den) som drabbas av den. Mycket av din dikt påminner om min dröm.
Ha en fin dag
Kram Susanne

Vild-rosen sa...

Hej igen,
Svar på din fråga: Den blir jag aldrig av med, den ligger latent nu med hjälp av medicin.
Kram kram

Lisa sa...

Oj! Det var en stark upplevelse för mig som läsare! Så stark att tårarna kom. Inte av sorg eller skräck, men den berör mig verkligen!
Det är en underbar känsla när orden kommer till en, jag skrev förr men nu har jag tappat orden. Tack för att du ville dela dina ord med mig/oss!
Varma kramar
Lisa

Anonym sa...

Gillar dikten och tycker den var bra. Lite skrämmande//Britt