Oj vad det går åt mycket sten när man ska lägga det runt rabatterna.

Sen är ju inte alla så bra eller så är de så snygga så man låter dem ligga i en hög i rabatten.

Men i alla fall så är det lite lurigt när man är borta i en stor sandhög för att leta efter sten. Just som jag såg en fin sten lite högre upp tyckte jag att pinnen jämte stenen såg lite lurig ut :) men de berodde ju på att de inte va någon pinne, de var ju en huggorm.

Katrin som var med mej rusade iväg hem för att hämta kameran och tog några snygga bilder för att föreviga :)

Hoppas nu inte den kommer hem till oss för den låg ju bara 50 m från vårt hus. Fast vi har ju den stora vägen emellan. Sen har vi ju en igelkotte som går runt i vår trädgård och jag har hört att de gillar ormar men jag kan ha fel :) men man kan ju alltid hoppas.
5 kommentarer:
Jag gillar ormar - jag hoppas för allt i världen att ni inte blir bitna. Mu, Mu jag känner mig som en ko som precis släpps på grönbete - älskar att var ute i trädgården så här års! MB
Oj! Det var en naturupplevelse!
Vilka vackra ormbilder! Wow!
Klart att har man småbarn eller hund då kan huggormen ställa till det - särskilt för hunden som är rätt känslig för ormbett.
Däremot ser huggormen inte människan som ett bytesdjur och det händer att den inte ens använder gift när den biter - och biter gör den bara om den känner sig hotad./Anja
Ompa iso käärme,mahtavan kuvan olet saanut.Oikein hyvää Äitien päivää sinulle Susanna:)
Varokaa kyytä.
Vai uskalsi Katri ottaa kuvan.
Skicka en kommentar